för fort.

stilla
stanna
stopp.
hjärnan går för fort.
hinner inte med.
fortare och fortare skenar det iväg.
varför?
vill bara för en gångs skull säga "Jag mår bra!"
inte ljuga.
fan!

fösökt att ändra tankemönstret.
försökt andas i fyrkant osv.
ändå är oron och sorgen kvar där inne.
det bubblar.
bränner.
svider.
värker.
det gör ont.
så förbannat jävla ont!

jag vill inte vara den som bara klagar.
jag vill verkligen inte det!
jag försöker så gott jag kan ska ni veta.
hoppas att mina nära & kära har tålamod.
låter mig handskas med problemen i min takt.
inget tjat.
bara min egna fria vilja.

jag hoppas, fortfarande!
Trackback
RSS 2.0