ont i själen.

tårarna bara rinner ner för mini kind.
förstår ingenting längre.
allt skulle ju bli bra.
allt skulle lösa sig..
sådär som allt alltid löser sig.
men det gjorde det inte.
du lämnade oss.
för jävla tidigt!

vems tankar ska jag nu läsa vid matbordet?
visste ju alltid vad du letade efter.
vem ska jag lösa alla svåra kórsord med nu?
jag klarar dom inte.
men jag ska lära mig backgamon för din skull
vi hann ju aldrig spela det.

fan
fan
fan.

jag är på bristningsgränsen.
vet inte.
jag vet inte hur mkt mer jag klarar!
:(
dags för psyk snart igen kanske.
själ´vmordstankarna och självskadebeteendet har kommit tillbaks.
hör ambulansljud som inte existerar.
hör pelle snarka, fast ha är död.

fan
fan
fan!

vad ska jag ta mig till?

fred & kärlek.

:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0