natrualmystic - One Love

Sitter och lyssnar på Alan parson projekt.
Old and wise.
så jävla bra.
men jag bir deppig.
tänker så mycket på pelle!
kan inte förstå att han bara är borta.
det går liksom inte in.
han ligger bara på sjukhus och kommer snart!
fan.
hur ska man någonsin få in att en person är död och inte kommer tillbaks?
hur fan gör man?

ångesten värmer upp mitt inre.
vet inte hur det känns utan nästan!
jag vill veta det.
jag vill.
jag vill
jag vill!
varför ska livet vara så jäävla orättvist?
Varför i helvete?!

börjar känna att det är lika bra att ge upp nu.
orkar inte mer.
orkar inte må såhär mycket längre till.
men kan man verkligen göra så mot sina nära och kära?
mitt svar är nej.
men varför säger hjärnan en annan sak?

Slåss med min hjärna varje dag.
varje dag är en kamp.
kamp för att inte skada mig själv,.
kamp för att orka med den kroniska tomheten.
kamp för att inte falla ner i det djupa självmordsträsket.
kamp mot borderline.
fan alltså!


så trött på allt så jag orkar inte skriva mer nu.

fred & kärlek.
kommentera gärna med nått snällt ord.
:)